Mag- och tarmkanalen spelar en avgörande roll för vår övergripande hälsa. Det är genom matsmältningen som kroppen bryter ner maten vi äter till näringsämnen och energi. Mag- tarmkanalen sträcker sig från munnen till ändtarmen och omfattar flera organ – bland annat matstrupen, magsäcken, tunntarmen och tjocktarmen – som tillsammans med bukspottkörteln och levern ser till att näringsämnen tas upp och avfall förs ut.
Tarmen gör mycket mer än bara spjälkar mat. Faktum är att upp till 70 – 80% av immunsystemets celler finns i tarmen, där de skyddar oss mot skadliga mikroorganismer och hjälper till att hålla en balans av goda bakterier. Tarmen producerar också signalsubstanser – exempelvis kommer omkring 80–90% av kroppens serotonin från tarmen – vilket innebär att magen och tarmen kan påverka vårt humör och välbefinnande. En välmående mage och tarm är alltså central för både fysisk när ningstillförsel, immunförsvar och psykiskt mående.
Mag- tarmkanalen och tillhörande organ samarbetar för att bryta ned mat till näringsämnen, absorbera dem och utsöndra avfallsprodukter. Dessutom hyser tarmen ett komplext ekosystem av mikroorganismer (tarmfloran) som bidrar till immunförsvar och ämnesomsättning.
De flesta av oss drabbas någon gång av magbesvär. Ibland rör det sig om tillfälliga problem som går över snabbt, och ibland om mer långvariga tillstånd. Här går vi igenom några av de vanligaste mag – och tarmproblemen – vad som orsakar dem, vilka symtom de ger, och vad de innebär för kroppen.
Tarmen är inte bara vårt matsmältningssystem – den är också en central aktör för vårt immunförsvar, humör och allmänna välbefinnande.
IBS står för irritable bowel syndrome, på svenska ofta kallat känslig tarm eller colon irritabile. Det är ett funktionellt mag-tarm-syndrom, vilket betyder att det inte syns några tydliga strukturella fel på tarmen vid undersökning, men dess funktion är störd. Vid IBS har man en överkänslig tarm och störd tarmmotorik. Typiska symtom är återkommande magsmärta eller obehag i kombination med förändrade avföringsvanor – antingen diarré, förstoppning eller växling mellan dessa. Många med IBS känner sig uppblåsta och gasiga, och smärtan kan förvärras efter måltiden.
Den exakta orsaken till IBS är inte fullt ut klarlagd, men det tros vara ett samspel av flera faktorer. Personer med IBS har ofta en överkänslig nervsignalering i tarmen – det som hos andra knappt märks kan hos IBS-patienter registreras som smärta eller obehag. Stress och psykologiska faktorer kan trigga eller försämra symtomen genom tarm-hjärna-axeln; många IBS-patienter upplever att stress förvärrar deras magbesvär. Störd tarmflora (dysbios) har också kopplats till IBS – forskning visar att sammansättningen av tarmbakterier kan skilja sig hos IBS-patienter jämfört med friska, och tillstånd som SIBO (bakteriell överväxt i tunntarmen) kan ge IBS-liknande symtom. Även kostrubbningar spelar in: vissa livsmedel (till exempel gasbildande kolhydrater som lök, kål, bönor, eller svårsmälta sockeralkoholer) kan utlösa symtom hos känsliga individer. IBS debuterar ofta i unga vuxenåren och är vanligare hos kvinnor än män. Man uppskattar att mellan cirka 10–15% av befolkningen har IBS i någon grad (siffrorna varierar något beroende på hur diagnosen ställs).
IBS är en komplex tarmstörning som påverkar både kropp och sinne, där balans i tarmflora, stresshantering och kost spelar en avgörande roll för att lindra symtomen.
Förstoppning innebär att avföringen är hård och svår att få ut, och att tarmtömning sker mer sällan än normalt. Ofta definieras förstoppning som färre än tre avföringar per vecka eller att man behöver krysta mycket vid toalettbesök. Symtomen inkluderar att man känner sig uppblåst, “proppmätt” och spänd i magen.
Förstoppning beror ofta på att tarminnehållet rör sig för långsamt genom tjocktarmen. Då hinner extra mycket vatten sugas upp, vilket gör avföringen torr och hård. Brist på fiber och vätska i kosten är en vanlig orsak – fibrer binder vatten och gör avföringen mjukare och bulkigare, så en fiberfattig kost (t.ex. mycket vitt bröd, ris och kött men lite frukt och grönsaker) ökar risken för trög mage. Fysisk inaktivitet spelar in: när vi rör på oss stimuleras tarmarnas rörelser, så stillasittande livsstil kan bidra till förstoppning. Uppskjuten toalettrutin – om man ofta ignorerar kroppens signaler att bajsa (t.ex. av stress eller olämplig timing) kan reflexerna bli svagare och avföringen fastna längre. Stress och förändringar i livsrutiner (resor, nya miljöer) kan också orsaka förstoppning; tarmen är känslig för vår sinnesstämning och dygnsrytm. Hormoner påverkar tarmen – många kvinnor blir förstoppade strax före mens, och graviditet leder ofta till trögare mage på grund av hormoner och att livmodern trycker mot tarmen. Läkemedel som starka värktabletter (opioider), vissa antidepressiva, järntabletter och kalcium-blockerare kan ge förstoppning som bieffekt. Det finns även sjukdomar som kan ge förstoppning, t.ex. hypotyreos (underfunktion av sköldkörteln), diabetes med nervpåverkan, eller neurologiska tillstånd som Parkinson. I majoriteten av fallen rör det sig dock om funktionell förstoppning kopplad till livsstil och kost.
Förstoppning handlar inte bara om en långsam tarm – det är en signal om att kroppen behöver stöd genom rätt kost, rörelse och balans.
Diarré är det motsatta problemet mot förstoppning – avföringen är för lös eller vattnig, och man behöver tömma tarmen mycket oftare än normalt (ofta definierat som mer än tre gånger per dygn när det pågår). Akut diarré varar i regel några dagar upp till en vecka, medan kronisk diarré (mer än ~4 veckor) kan tyda på underliggande sjukdom. Symtom vid diarré är vattentunn eller grötaktig avföring, ofta tillsammans med magknip, brådskande behov att hinna till toaletten, samt ibland illamående eller kräkningar (om det är en infektion). Diarré leder också till vätskeförlust, vilket kan ge törst, torra slemhinnor och i svåra fall tecken på uttorkning (yrsel, nedsatt urinmängd).
Den vanligaste orsaken till akut diarré är maginfektion – antingen virus eller bakterier. Sådan “magsjuka” kommer ofta plötsligt och kan även ge kräkningar och feber. Infektioner gör att tarmen blir inflammerad eller släpper ifrån sig vatten och elektrolyter, samtidigt som den rör sig mer hastigt. Matförgiftning från toxiner kan ge kortvariga häftiga diarréer och kräkningar några timmar efter måltid. Stress och nervositet kan ge tillfällig “nervös mage” med lös avföring, eftersom stresshormoner kan snabba på tarmrörelserna. Födoämnesintoleranser är en annan orsak: t.ex. laktosintolerans (oförmåga att spjälka mjölksocker) leder till att laktosen jäser i tjocktarmen och drar med sig vätska ut – resultatet blir gaser och diarré efter att man ätit mejeriprodukter. Celiaki (glutenintolerans) är en autoimmun reaktion på gluten som skadar tunntarmen och ofta ger kronisk diarré och näringsbrist om obehandlad. Andra sjukdomar som kan ge diarré är inflammatoriska tarmsjukdomar (Crohns sjukdom eller ulcerös kolit ger ofta blodiga diarréer). Slutligen kan kost och tillsatser spela roll: en plötslig överkonsumtion av sockeralkoholer (som xylitol, sorbitol – finns i sockerfria tuggummin och godis) har laxerande effekt, liksom väldigt fet mat för vissa.
Gaser i magen är en naturlig del av matsmältningen, men för mycket kan skapa obehag – rätt kost och vanor kan hjälpa till att hålla magen i balans.
Gaser i mag- tarmkanalen är helt normalt – alla människor har gas i tarmen. Gaserna består dels av luft vi sväljer när vi äter och dricker, dels av gas som bildas när bakterier i tjocktarmen jäser de delar av maten som inte brutits ner högre upp. Normalt passerar gas ut antingen som rapningar eller som flatulens (pruttar), och en viss mängd gas absorberas också av tarmväggen. Gasbesvär uppstår när det samlas ovanligt mycket gas eller när gasen inte transporteras vidare normalt. Då kan magen svälla upp (“ballongmage” eller uppblåsthet) och ge magknip.
En del personer är mer känsliga för gas än andra – samma mängd gas kan ge stora besvär hos en person men knappt märkas hos en annan. Sväljande av luft ökar mängden gas: äter man hastigt, tuggar tuggummi, dricker kolsyrat eller röker kan man få i sig mer luft som sedan måste ut. Kostfaktorer är ofta centrala. Vissa livsmedel är kända för att bilda mycket gas i tarmen när bakterierna jäser dem. Hit hör baljväxter (bönor, ärtor, linser), kålväxter (vitkål, broccoli, blomkål), lök, samt fiberrika frukter som plommon och äpple. Dessa innehåller kolhydrater och fibrer som är svåra för tunntarmen att bryta ner, så de hamnar osmält i tjocktarmen där bakterier förvandlar dem till kortkedjiga fettsyror och gas som biprodukt. Detta är egentligen nyttigt (bakteriernas jäsning ger näring tilltarmcellerna), men kan alltså orsaka flatulens. Fiberrik kost generellt ger mer gas än fiberfattig, åtminstone om man ökar fiberintaget plötsligt. Personen själv kan dock vänja sig över tid och bakteriefloran anpassas, så gasbesvären kan minska efter ett tag med samma diet. Mjölkprodukter kan ge gaser och diarré om man är laktosintolerant, eftersom laktos jäser i tjocktarmen. Gluten hos den med celiaki eller känslighet kan också orsaka uppblåsthet och gaser. Sötningsmedel som sorbitol och maltitol (i sockerfritt godis) jäser effektivt och orsakar gasbildning (därav varningstexterna “överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”). Kolsyra i läsk är bokstavligen gas (koldioxid) som kan ge uppsvälld mage innan den rapas ut.
Dysbios är ett tecken på att tarmens mikrobiota är ur balans – men med rätt kost och sunda vanor kan vi återställa harmonin och främja en frisk tarmflora.
Dysbios betyder att balansen i tarmens mikrobiota är rubbad – förhållandet mellan “goda” och potentiellt skadliga mikroorganismer har förändrats till det sämre. I en hälsosam tarmflora råder stor mångfald av bakterier som lever i symbios med oss. Vid dysbios kan vissa mindre önskvärda arter ha överhanden, eller den totala diversiteten av bakterier ha minskat. Detta kan inträffa av flera skäl. Antibiotikabehandling är en vanlig utlösare; antibiotika dödar inte bara sjukdomsframkallande bakterier utan även mängder av snälla tarmbakterier, vilket kan ge plats åt resistenta eller opportunistiska mikrober att växa till. Kosthållning spelar också in –en ensidig kost fattig på fiber kan “svälta ut” många gynnsamma bakterier. Mycket socker och skräpmat kan göda vissa bakterier/jästsvampar som gillar sådant, på bekostnad av de fiberätande arter som annars skulle dominera. Långvarig stress har kopplats till dysbios, troligen genom att stresshormoner och låggradig inflammation ändrar tarmens miljö samt att man kanske äter sämre under stress. Infektioner eller tarmsjukdomar kan tillfälligt slå ut floran. Även åldrandet påverkar – äldre har ofta en något förändrad tarmflora jämfört med yngre, delvis på grund av förändrad diet och immunförsvar.
Kroppen har en viss förmåga att självläka sin tarmflora om den får rätt förutsättningar. Efter en antibiotikakur kan det ta veckor eller månader för floran att normaliseras. Under tiden kan probiotika (tillskott av nyttiga bakteriestammar) hjälpa, enligt viss evidens. Att äta en fiberrik, varierad kost med mycket grönsaker, fullkorn och fermenterade livsmedel ger näring åt de goda bakterierna och kan gynna återbalansering. För gemene man som kanske bara har mindre obalans handlar det om sunda vanor: undvika det som skadar floran (onödig antibiotika, extremt ensidigt kosthåll, överdrivet socker och alkohol, kronisk stress) och främja det som gynnar floran (fiberrik antiinflammatorisk kost, probiotiska livsmedel, eventuellt kosttillskott med bakterier). I dokumentet ”Kosten – en guide till en bättre mage- och tarm” går vi in på just maten – vad bör man undvika och vad bör man äta mer av för att hålla magen och tarmen glad?
