Människor har i tusentals år använt medicinalväxter för magens skull. Här är några med både tradition och viss vetenskap i ryggen.

Pepparmynta (Mentha Piperita): Pepparmynta är en av de mest studerade örterna för IBS. Kapslar med enterodragerad (tarmupplösande) pepparmyntsolja kan minska buksmärtor och spasmer vid IBS, särskilt IBS med diarré, genom att oljan verkar kramplösande på tarmens muskulatur. Flera kliniska studier har visat förbättring av IBS -symtom med pepparmyntsolja jämfört med placebo. Även pepparmyntste kan lugna en orolig mage och minska gaser, om än effekten är mildare. Varning: pepparmynta kan förvärra reflux/halsbränna hos vissa, då det relaxerar ringmuskeln i matstrupen.

Ingefära (Zingiber Officinale): ingefära är välkänt mot illamående – från åksjuka till graviditetsillamående. Det stimulerar också matsmältningen genom att främja produktion av matsmältningsenzymer och galla. Ingefära har antiinflammatoriska egenskaper och kan hjälpa vid dyspepsi (dålig matsmältning, uppkördhet). Man kan tugga en liten bit färsk ingefära, dricka ingefärste eller ta kapslar med ingefärsextrakt. Dosering runt 1 gram per dag används mot illamående. De flesta tolererar ingefära väl; högre doser kan dock ge halsbränna hos vissa, ironiskt nog.

Kamomill (Matricaria recutita): Kamomillblomman används traditionellt som ett milt kramplösande och antiinflammatoriskt medel. Kamomillte är populärt att dricka vid magknip, uppblåsthet eller för att varva ner på kvällen (det kan förbättra sömnen också). Det finns indikationer på att kamomill extrakt kan hämta upp Helicobacter pylori (magsårsbakterien) i provrör, men kliniska bevis är begränsade. Oavsett har kamomill en lugnande effekt allmänt och är ofarligt för de flesta (undvik om du är allergisk mot korgblommiga växter dock).

Fänkål (Foeniculum vulgare): Fänkålsfrön är kända för att motverka gaser. I många kulturer tuggar man fänkålsfrön efter maten för att få bättre andedräkt och lugnare mage. Fänkål är karminativt, vilket betyder att det hjälper till att driva ut gas. Några studier på spädbarnskolik (gasbesvär hos bebisar) visar att fänkålste kan minska koliksymtom. Vuxna kan dricka fänkålste efter en tung måltid för att lindra uppblåsthet. Fänkål har också mild kramplösande verkan.

Aloe Vera: Aloe vera-juice (den inre gelén av aloe-bladet) används av en del mot mag- tarmproblem, framför allt förstoppning och symtom vid IBS. Aloe vera sägs kunna ha en lugnande effekt på tarmslemhinnan och fungera milt laxerande. Studier är inte entydiga, men det finns viss evidens för förbättring av IBS-symtom med aloe-tillskott. Varning: man ska se till att produkten är avtugginerad, dvs. att det gulaskiktet (aloins) tagits bort. Aloins är starkt laxermedel och kan ge kramper och diarré om inte borttaget. Använd aloe med försiktighet och enligt anvisning, det är potent.

Kurkumin: Den aktiva komponenten i gurkmeja nämndes tidigare som antiinflammatorisk. Som tillskott tas kurkumin ofta i koncentrerad form (med piperin från svartpeppar för ökad absorption). För tarmens del finns studier som prövat kurkumin vid ulcerös kolit och IBS. Några rapporter tyder på att kurkumin kan mildra IBS-symtom och förbättra livskvalitet, kanske via att dämpa inflammation i tarmen eller modulera tarmfloran. Dock behövs mer forskning. Kurkumin tolereras generellt väl, men i höga doser kan det ge magbesvär hos vissa.

Slippery elm och Marshmallow root (läkemalva): Dessa är mer åt naturmedelshållet. Slippery elm (Ulmus rubra) är bark från en amerikansk alm som blandat med vatten blir ett geléaktigt slemmigt ämne. Det har använts traditionellt mot halsbränna, hosta och magkatarr, då det kan lägga sig som en skyddande hinna. Vissa IBS-patienter tar det för att det ska lugna tarmen. Marshmallow root (Althaea officinalis) har liknande slembildande egenskaper. Vetenskapliga bevis är begränsade, men anekdotiskt upplever en del lindring av reflux och irriterad tarm med dessa. De är troligen ofarliga att pröva (köps som pulver eller kapslar).

Mjölksyraenzymer från bitterörter: Ibland inkluderas bittra örtextrakt som gentiana, malört, kronärtskocka m.fl. i digestiva tinkturer (bittert säljs som aptit- och matsmältningsfrämjande). Bitter smak på tungan kan stimulera magsaft och gallflöde reflexmässigt. Även om evidens inte är stark, svär många vid att några droppar “magenbitter” innan en måltid hjälper dem smälta maten bättre och förebygger uppblåsthet.

Naturläkemedel i övrigt: Det finns flera kommersiella preparat med kombinationer av örter för mage/tarm, t.ex. blandningar för IBS med pepparmynta, fänkål, citronmeliss etc. Dessa kan vara värda att prova om man föredrar växtbaserat. En produkt som IBS förbundet i Sverige ibland nämner är pepparmyntsoljekapslar och vissa fiberpreparat. Generellt: om du vill testa en ört, gör det en i taget och i rimlig dos för att se om det hjälper. Örter kan ge biverkningar precis som läkemedel– “naturligt” är inte alltid lika med “ofarligt i hur stora mängder som helst”.

Här tar vi upp tillskott som inte nödvändigtvis är “naturliga örter” utan snarare sådant som finns i hälsokosthyllan med studier bakom:

Probiotika: Detta har vi redan avhandlat i avsnittet om functional foods, men som tillskott är probiotika värt att lyfta igen. För antibiotika-relaterade besvär är probiotika ett bra komplement – forskning visar att risken för diarré minskar signifikant om man tar probiotika under och efter en antibiotikakur. För allmän immunitet kan probiotika eventuellt reducera risken för förkylningar enligt vissa studier (via tarm-immun kopplingen). Välj produkter med vetenskapligt underbyggda stammar om möjligt.

Fiberpreparat: Kostfiber som tillskott är ett av de mest handfasta sätten att påverka tarmen. Psylliumfröskal (ispaghula, loppfröskal) är kanske det mest använda. Som nämnt kan psyllium hjälpa vid både förstoppning och diarré genom sin gelébildande förmåga – det binder vatten och ger volym. Flera studier rekommenderar psyllium som förstahandsmedel vid IBS med förstoppning (IBS-C) och även IBS generellt, framför allt över olösliga fibrer som vetekli som kan irritera. Doseringen är ofta 5 g psyllium i vatten 1–2 gånger om dagen, men man börjar lägre för att undvika gaser. Vetekli och cellulosabaserade fibrer är bra mot förstoppning hos många, men kan vara grova för IBS. Resistent stärkelse tillskott (t.ex. rå potatisstärkelse 1–2 msk i kall vätska) används av en del för att öka butyratproduktion i tarmen – forskning pågår. Inulin/FOS pulver är bra prebiotika men introducera försiktigt: starta med teskedsmått, annars kan man bli väldigt gasig initialt. Sammanfattningsvis är fibertillskott ett enkelt sätt att säkerställa dagligt fiberintag om kosten brister; bara hitta en sort magen gillar och öka vätskeintaget i samband med intaget.

Matsmältningsenzymer: (t.ex. vid kronisk pankreatit eller cystisk fibros) är beroende av receptbelagda enzymkapslar för att smälta maten. Men även utanför sjukhusfall kan vissa ha nytta av extra enzymer – t.ex. äldre (där matsmältningsförmågan minskat något), eller om man får tung känsla av vissa måltider. Det finns enzymer mot specifika intoleranser: Laktas-enzym (som laktastabletter) spjälkar laktos för laktosintoleranta –mycket effektivt för att kunna njuta av mejeriprodukter. Alpha-galaktosidas (som i produkten Beano) tas för att bryta ner gasbildande oligosackarider i bönor och kål, och kan reducera gasbesvär hos vissa. Sådana enzymtillskott har en logisk verkan: de levererar ju precis det enzym som behövs. För generella enzymblandningar (innehållande amylas, proteas, lipas och ibland laktas m.m.) är evidensen inte stark att friska behöver dem. Men anekdotiskt säger en del att deras uppblåsthet efter måltid minskar med enzympiller. Om man lider av upprepade matsmältningsbesvär trots utredning kan ett försök med enzymtillskott under tung måltid vara ofarligt att pröva. Notera dock att en del tillskott även innehåller oxgalla eller saltsyra (HCl) – dessa ska man bara ta om man vet att man har brist på galla (efter galloperation) eller låg magsyra, annars kan de göra skada.

Zink-karnosin: Detta är ett specifikt tillskott (en molekyl av zink och l-karnosin) som i Japan används för maghälsa. Studier visar att det kan stödja läkning av magsår och stärka tarmslemhinnan. Det anses stabilisera slemhinnans barriär och ha mild anti-Helicobacter-effekt. För personer med magkatarr eller läckande tarm-konceptet kan zink-karnosin vara värt att se på. Det är ganska harmlöst i vanliga doser (väldigt höga zinkdoser kan ge biverkningar dock).

Glutamin: L-Glutamin är en aminosyra som är viktig för tarmcellerna – de använder glutamin som bränsle. Vid tung fysisk stress (trauma, brännskador) kan tillskott av glutamin förbättra tarmbarriären och immunförsvaret, enligt intensivvårdsstudier. Vissa förespråkar glutaminpulver för att “läka läckande tarm” även hos vanliga individer, eller som stöd vid IBS och IBD. Vetenskapen är inte solklar här: några mindre studier på IBS-D har sett förbättring med glutamin, sannolikt via stärkt barriärfunktion. Det finns inte starka bevis, men eftersom glutamin är förhållandevis säkert (det finns rikligt i mat redan), kan ett försök med 5 g glutaminpulver blandat i vatten 1-2 ggr/dag under en period vara något vissa testar, särskilt vid misstanke om ökad tarmpermeabilitet eller för de med IBD i lugn fas. Diskutera gärna med läkare vid IBD dock.

Vitaminer och mineraler: Generellt får man i sig vitaminer genom bra kost, men några är värda att nämna för magen: D-vitamin –låg D-vitaminstatus har kopplats till IBS och IBD i viss forskning, och tillskott vid brist kan vara gynnsamt för immunförsvaret i tarmen. Magnesium –magnesium i hög dos har laxerande effekt (drar in vatten i tarmen), så magnesiumoxid eller citrat kan användas på kvällen för att motverka förstoppning. Samtidigt är magnesium viktigt för muskelfunktion och kan lugna (bra mot stress). Var dock försiktig så det inte blir diarré. B-vitaminer –kroniska magproblem kan försämra upptag av B12 (särskilt om man har gastrit eller tar syradämpande medicin). Ibland behövs tillskott av B12 vid atrofisk gastrit. Järntillskott kan vara påkallat om man har kronisk blodförlust från tarmen (men note: järntabletter ger ofta förstoppning och magont). Slutligen zink – behövs för läkning i kroppen; om man har brist kan det påverka aptit och slemhinnor. En varierad kost räcker oftast, men vid till exempel glutenintolerans kan brister behöva korrigeras när diagnos ställs.

Tips: Introducera ett tillskott i taget och håll utkik efter förbättring eller eventuella biverkningar. Ibland krävs några veckors användning (som probiotika eller fiber) för full effekt, medan enzymer eller pepparmynta verkar direkt varje gång man tar dem. Kombinationer kan fungera synergistiskt – t.ex. många med IBS kör ett paket av åtgärder: lösliga fibrer dagligen, probiotika, pepparmynta vid behov och stresshantering. Hitta den mix som funkar för dig, men grunden är alltid livsstilen, vilket för oss till nästa kapitel.